En lång frånvaro från denna sida känns som ja... Välbehövt. Jag har skrivit mina rader på andra ställen, andra bloggar, dagböcker. Men en afton som denna, söndag, den 6 februari så känns det bara så rätt. Kaffekvarten känns som en början på ett bloggande i början av november som slutade allt för hastigt. Jag vet egentligen inte varför, men jag misstänker att orden rann ur mig. Jag ville vara anonym från människor som kanske sett min adress då jag länkat den på FB, jag ville skriva rader som bara mina närmsta kunde se. Men sedan november har mycket hänt, många fina händelser och långa givande samtal. Många skratt och en hel del tårfyllda stunder. Min älskling har bringat ljus i det mörker vi alla levt i nu under vintern och även nu när vi går mot ljusare tider lyser han upp hela mitt liv och vardag med skratt, värme och kärlek. Har ni haft den där känslan av att någonting är fulländat någongång? Så känns det för mig och har känts i många månader nu. Den tiden har varit omvälvande och livsförändrande. Jag lever i ljuset nu. Vårat ljus.

Om jag nu skulle runda av detta inlägg som är det första här på länge så tänkte jag säga att jag har varit och shoppat idag. Hittade mycket fint efter mycket om och men. I början så gick jag bara och traglade, usch och fy, jag hittar ingenting. Men sedan talade jag med hjärtat och han fick mig att ta mig i kragen och nog kom jag hem med lite fina kläder. Var och shoppade med mor min och syster Karin. Hon köpte en film som heter I rymden finns inga känslor. Vi såg den i kväll. I början tänkte jag: